Inatt smattrade regnet mot mitt köksfönster. Det var som att Gud grät. Inatt hämtade han min vän via ett hjärtstillestånd, ett sånt där i pillerform, en annan blev skjuten, tre skott och överlevde, alla fångade på Djävulens bakgård och följer samma mönster. Inatt grät en mamma framför ett inramat fotografi och ett tänt ljus. För en vecka sen grät hon på akutintaget på ett av stadens sjukhus. Inatt ekar sirenerna över Stockholm stad.  Inatt sover hon utomhus och det är minusgrader, endast 2 kronor ligger i hennes seveneleven kaffemugg, hon kan inte sova, älskad av ingen glömd av alla. Inatt brinner bilarna i miljonprogrammen. Inatt regnar det gatustenar över blåblinkande bussar, inatt regnar batonger över sönderslagna kroppar, inatt poppar dom roppar, driver likt vargar i flockar och sätter tänderna i den första som blottar. Inatt gråter han tyst på sitt rum medan pappa misshandlar mamma med ett strykjärn. Mammas huvud dunsar dovt mot golvet och han kramar sin nallebjörn. Inatt har politikerna glömt bort oss. Inatt brinner marschallerna på skogskyrkogården, inatt är det än en gång överbeläggning hos kriminalvården, inatt krossades alla fönster på den nedstängda fritidsgården. Inatt lyser solidariteten med sin frånvaro. Inatt är vi fångade av Djävulens lekar. Inatt eldas det på sönderbrända skedar inatt glömmer tjejer som säljer sig själva sitt självförakt med kokain och ihoprullade sedlar. Inatt betalar vi priset för alla vilsna själar som lämnats i programmen. Inatt värker hans axlar och rygg när han sitter på bussen på väg till sitt andra jobb. Inatt smattrade regnet mot mitt köksfönster. Det var som att Gud grät.

text; http://gatan365.wordpress.com/